En seger för den demokratiska processen

Femtio halkskydd, en skitsak tyckte nog de flesta, det tyckte jag också.

Men det handlade inte om halkskydd egentligen, utan om vad en politiker får hitta på alldeles själv på egen hand.

Socialnämndens ordförande har det senaste året fattat flera s.k. "ordförandebeslut" då han menat att det varit så bråttom att det inte gått att vänta en vecka eller så på att socialnämnden ska fatta beslut enligt regelverket. Några av dessa beslut har dessutom varit förenade med stora kostnader, långt över 100.000 kronor.

Jag valde att överklaga "halkskyddsbeslutet" eftersom det var det minst krångliga och att halkskydden redan var utdelade när domstolen började granska ärendet. Jag bedömde att konsekvenserna för medborgarna skull vara noll och ingenting, det går ju inte att springa runt och ta tillbaka halkskydden. Det centrala var att visa på hur en ordförande absolut inte får agera.

Nu har Stockholms förvaltningsrätt upphävt beslutet med motiveringen att beslutet hade kunnat vänta några dagar tills nämnden sammanträdde.

Min förhoppning är att detta innebär att våra nämndordförandena i framtiden tänker till innan de fattar förhastade beslut. 

ps. Jag tycker att det är en bra idé med halkskydd under förutsättning att alla som behöver får och inte bara 250 st ds.

1 maj

Mötesdeltagare, kamrater!

Som nyvald ordförande i vår arbetarekommun vill jag börja med att tacka för det förtroende jag fått av er medlemmar.

Att få ett sådant uppdrag förpliktar när man är uppvuxen och ordentligt rotad i Vallentuna sedan 1969. För övrigt ett mycket bra år 1969. Jag kommer ihåg när min pappa väckte mig en sommarnatt det året för att på en svart-vit 19-tummare med sprakande ljud och fladdrig bild se när den första människan tog sina steg på månens yta, något många såg som en omöjlighet några år tidigare. Sju år tidigare sa John F Kennedy när han förklarade varför man gjorde något som var omöjligt ”not because they are easy, but because they are hard”/ “inte för att de är lätta, utan eftersom de är svåra”.

Jag kommer också ihåg min första dag, samma fantastiska år, 1969 på Videgårdens förskola med lekgård och gungställning bara några meter ifrån dagens ”Folkets hus” där jag nu tillbringar många kvällar i veckan med kamrater precis som på Videgården för snart 50 år sedan.

Den tiden var en tid av oändliga möjligheter. Ett samhälle, en gemenskap som gav alla möjlighet till någonting bättre.

Det jag såg då var ett Sverige som gav möjligheter, och jag och mina dagiskompisar fick de möjligheterna, det var mina föräldrars och mina kompisars föräldrars hårda arbete som gav oss alla, alla dessa våra möjligheter. Det var en värld av möjligheter som låg framför oss, mig och mina kamrater.

- Därför är jag Socialdemokrat!

En dag som denna tänker jag på min mamma som delade rum med sina tre systrar i en lägenhet på Kungsholmen för att sedan få ett eget rum i den nya lägenheten tvärs över gatan, visserligen bara en liten skrubb, en jungfrukammare, men ändå, ett eget rum.

Jag tänker idag på min pappa som växte upp i en etta på Södermalm och i tonåren fick en alldeles egen vrå av den möblerbara hallen i den fina tvåan i Bagarmossen.

När jag själv som femåring, egentligen 5 år och 10½ månad, det var noga med månaderna då, flyttade från en liten trea i Bergshamra där jag delade rum med min storasyster. En flytt två mil rakt norrut i ingenstans, men med ett eget rum i ett fantastiskt hus med en underbar trädgård i Bällsta, med kompisar i vartenda hus runt ikring.

För på samma vis som min farfar Erik, smeden från Holmsjö i norra Blekinge, min farmor Elsa Pressbyråbiträdet från samma lilla by i Blekinge, morfar Bengt, kamrern och reservofficeren från Tygelsjö i Skåne och mormor Anna-Lisa kartriterskan från Jordberga också ”söder om landsvägen” i Skåne som gav mina föräldrar en bättre framtid, och som de, min mamma Agneta och pappa Bosse båda ingenjörer gnetade och slet för att jag och min syster skulle få det bättre än dem så vill jag tillsammans med min Julia kunna ge våra barn Cornelia och Willem något som är bättre än det vi har.

- Därför är jag Socialdemokrat!

Men idag, i Vallentuna så försöker man ta ifrån oss våra möjligheter, möjligheterna att ge nästa generation något som är bättre. Bristen på hyreslägenheter och Alliansens bostadspolitik gör det näst intill omöjligt för oss att föra detta arv vidare.

För 20 år sedan fanns mer än tre gånger så många hyresrätter i Vallentuna jämfört med idag, från nästan 1000 till mindre än 300 stycken på 20 år. Denna utveckling är ingen slump, utan en medveten politik av Moderaterna för att tillsammans med sina borgerliga stödpartier bygga ett Vallentuna som inte är till för alla, utan bara för några få.

Med Alliansens bostadspolitik krävs det att man har miljoner på banken eller är kompis med en hyresvärd för att kunna ge sina barn något som är bättre än vad de redan har idag.
En Allianspolitik som planerar och bygger för de som redan har, utan möjlighet för de med små resurser att bosätta sig eller bo kvar i vår kommun.

En Allianspolitik som planerar och bygger segregerade områden där bara de som redan har, får möjlighet att bo.

En Allianspolitik som planerar och bygger så att de som är ekonomiskt svaga tvingas bort från kommunen.

Kamrater, denna orättvisa och ojämlika politik är vad Alliansen vill och rättfärdigar med sina elitistiska marknadsliberalistiska rökridåer. Det man gör är att man förskingrar vårt gemensamma och tar från de som har lite och ger till de som har mycket.

Med en socialdemokratisk bostadspolitik i Vallentuna, där vi planerar för och bygger hyresrätter, får alla möjlighet att bo kvar i Vallentuna.

Med en socialdemokratisk bostadspolitik i Vallentuna där både allmännyttan och privata hyresvärdar ges möjlighet att erbjuda nya bostäder får alla möjlighet att flytta till och bosätta sig i Vallentuna.

Med en socialdemokratisk bostadspolitik i Vallentuna där byggande av hyresrätter är prioriterade får vi möjlighet att ge nästa generation ännu bättre möjligheter, precis som våra föräldrar och deras föräldrar gav oss möjligheterna.

Många kommer säga att det är omöjligt, men som Harold MacMillan, visserligen en konservativ brittisk politiker men ändå ingen dumskalle, en gång sa: "politik är det möjligas konst, men också det omöjligas vetenskap".

Precis som mina föräldrar gav mig möjligheterna till något bättre så vill jag kunna ge mina barn möjligheterna till något ännu bättre.

- Därför är jag Socialdemokrat!

Kamrater, mötesdeltagare, -låt oss därför göra det som är möjligt nu och det som är omöjligt snart!